kusligt

Har varit i Göteborg och haft ledigt från ritandet några dagar. Träffat flera fina vänner som det var ett tag sen sist, och det har känts viktigt och bra. Manuscentrum i hjärnan har gått på högvarv i alla fall. Det kan nog komma serier så småningom som handlar om en liten hasselsnok, eller om förlossningsavdelningen för de äldre. Framför allt ska det bli utmaningar framöver hade jag tänkt - testa nya saker. Blev peppad av förra veckan då jag försökte mig på att göra en serie som inte var tänkt att bli rolig utan kuslig. Dessutom tuschade jag med pensel utan att skissa före, och använde skrivstil. Resultatet: jag hade skitkul, gjorde nio sidor på två dar och det blev helt okej. Här en sida ur "Laura är allergisk mot allt":

Fanzin

Nu är mitt fanzin klart! Det var på tiden. Ska bli skönt att dra igång med nya serier nu.

Min personliga favorit i fanzinet är den utlovade uråldriga överraskningen: en smärtsam självbiografisk kärlekshistoria i mellanstadiemiljö - gjord 90-91. Det var definitivt inte tanken då att delar av innehållet i min skissbok med rosa kaninomslag någon gång i framtiden skulle offentliggöras... men jag kan inte låta bli.

Ett par smakprov ur fanzinet (fast jag luras lite, fanzinet är tyvärr inte i färg):




Annat som händer är att hejasara.blogspot.com har kommit en bra bit på väg med tecknandet av ett lite längre manus jag gjort. Sara är grym och det kommer att bli skitbra. Det är så kul och lyxigt att se sin tänkta serie växa fram alldeles av sig själv. Det känns också roligt att vara två om nånting. Har faktiskt fått en annan manusförfrågan också som jag ska fundera ut vad som kan tänkas passa. Kul!
Men så har jag förstås en hel del grejer jag tänkt börja teckna på själv också. Mer om det senare.

Maila mig gärna om du vill ha ett fanzin (pris ej fastställt men max en tjuga): helenajaderberg@hotmail.com

musik

Det var nåt som hände när jag var och hälsade på pappa. Han var så glad över sitt nya gitarrköp. Jag försökte spela på hans gitarrer, och fingrarna ömmade och jag hade glömt ackorden i alla låtar jag nånsin kunnat. Allt kändes avigt. Jag sa "man kan inte hålla för många intressen vid liv samtidigt..." men kände mig ändå lite ledsen. Sen i höstas har jag tänkt att så länge jag är så här odisciplinerad med mitt tecknande FÅR JAG INTE hålla på med musik.

Det är slut med det nu. Jag har funderat på det och insett att disciplinerad blir jag hur som helst aldrig, och serierna blir inte fler eller bättre för att jag som straff ignorerar sånt jag också vill göra.

Två kvällar i rad har jag plöjt i låtpärmen, sjungit mig hes och svettig, och avnjutit adrenalinkänslan efteråt. Jag har musiken igen och det känns grymt bra.

Fredrikmorgnar

Nu har det varit väldigt inaktivt här på bloggen ett tag, fast det blir det ändring på. Börjar med att lägga in ett par exempel på vad vi gör i skolan om fredrikmorgnarna. (Fredrikmorgon= ons/tors-lektion med Fredrik Strömberg som säger "rulla fram" med en auktoritär röst för han tror vi är ett bråkigt ungdomsfotbollslag, han pratar och visar overheader i en halvtimme, och säger sen "nu vill jag att ni testar ett nytt sätt att ---" och så vill han att man ska kravlöst experimentera, fast alla andra ritar ändå värsta skitsnygga grejerna, och jag experimenterar inte heller, för jag sitter och försöker komma på en så pass rolig serieidé att de andra skrattar och inte tänker på hur kasst jag ritar. Till och med Fredrik lyckas jag lura ibland. Nä, jag bara skojade, jag är inte alls dålig på att rita, jag är skitbra, världsbäst. Man kan inte vara dålig på att rita, möjligtvis om man inte har några lemmar eller möjlighet att rita med munnen. Fast då kan man säkert rita med nån slags digital peklampa kopplad till huvudet, eller med blinkningar.

I följande bilder var uppgifterna att "använda tid på ett sätt man inte brukar" och att "kommunicera känslor med ett nytt grepp". Lite kul hade jag nog.