My time coming

Det blir inget nytt coolkfanzin till spx, har för lite färdigt material, och vill fokusera lite på projektet inför tvåan i stället. Har gjort ett utkast till synopsis idag. Så här blev det:

Huvudpersonen i My time coming är en tjej i 20-årsåldern, nyinflyttad till Göteborg för att plugga. Hon upptäcker att det är svårare än hon trott att skaffa kompisar, och slåss mot sin ”sociala efterblivenhet”, samtidigt som hon kanske egentligen är ganska nöjd med sig själv och sin musiknördidentitet. Hon är väl egentligen rätt cool, varför märker inga andra det? Hon har aldrig haft nån pojkvän, aldrig haft sex. Det bekymrar såklart. När HP inte spelar gitarr och popstjärnedrömmer sitter hon vid sin dator och och skriver ner sina tankar och vardagsbetraktelser. Någon gång ska det bli en bok, en bok som ger alla losers upprättelse.

Dramaturgin är inte det viktiga i My time coming. Det händer egentligen ganska lite. Berättelsens kvalitéer ligger i stämningen och i HP:s reflektioner. Varje avsnitt är en egen liten berättelse som kan läsas fristående även om den kommer mer till sin rätt i helheten.
Samtidigt sker självklart en utveckling. Med två steg framåt och ett steg tillbaka börjar HP få upp hoppet och tro på att hennes tid faktiskt kommer.

Jag är lite osäker. Det låter rätt mycket som en kvinnlig "hey princess" typ. Jag gillar hey princess, men menar att det känns som nåt slags standardsjälvbiografitjafs som gjorts tusen gånger, den tafatta nördens vedermödor. Fast JAG gillar ju sånt. Det är inte jag som tycker att det finns tillräckligt.
Det är mitt äldsta projekt, det som fick mig att(i modern tid) börja göra serier överhuvudtaget (se inlägget "gamla paintserier") och jag har väntat på att jag ska känna mig mogen för att börja teckna det på allvar. Nu är jag det. Men tänk om det inte alls håller utan bara är en darling som borde dödas? Ett synopsis till "Grönland", ett annat projekt i mitt huvud, skulle t.ex. låta tusen gånger flashigare och mer intressant. Samtidigt kan det ju vara som med beskrivningarna i filmfestivalkatalogen, de filmer som verkar tråkigast visar sig ofta vara de bästa för att de har något speciellt som inte bara är en grym story.
Men det är väl hur som helst inte krångligare än att jag får sätta igång och se vad det blir. Förutom det där att jag måste ha en bra och lovande projektbeskrivning i min ansökan.