Ny blogg

Har ny blogg!

Följ mitt serie/musikprojekt och en massa annat jag har för mig på ganskaokej.blogspot.se

fortsatt manusjobb

Väldigt bra grej det där med att rita manus på tåget till och från jobbet. Har över 30 skissmanussidor klara nu på "Mellansnack" som det nya projektet heter. Det är ganska lagom att fokusera en halvtimme, sen skaka om sig och återgå till verkligheten utanför tåget, ibland med lite fastningsgrubbel, andra gånger med flowrus. Manussidorna är för kladdiga för att läggas upp för allmän beskådan, men kanske ändå bjuder på en sida från det nån dag. Det står i alla fall klart att det blir många sidor, och det får nog bli det. Tanken var först att ha en trycksak klar till nästa SPX i maj, men det börjar kännas lite för stort nu. Det drar iväg. Gäller bara att inte börja dagdrömma för mycket om hur bra det kommer att bli, då är nästa steg prestationsångest och olust och så är det bara att lägga ner.
Nej, mest är jag nog nöjd över att jag är igång med nåt som känns lätt och roligt. Sen ska skiten tuschas också, DET kommer ta tid. Ska börja lite parallellt med att fortsätta på manuset. Det blir flytande tusch och pensel och inget förskissande har jag i alla fall bestämt. Det är då Helena har roligast, och hon måste ha roligt om hon inte ska börja gnälla och spela snake på mobilen eller gå iväg.

När vi skulle prova flytande tusch första gången på serieskolan så sa Gunnar Krantz att det billigaste tuschet på drewex, det som kostar 4 spänn, är bra och räcker gott och väl. När någon nämnde det för Kim W Andersson sa han "men Gunnar är en hippie!" och tyckte vi skulle skaffa annat tusch. Men det gjorde inte jag. Först häromdan grävde jag fram nåt japanskt tusch som jag måste ha fått nån gång av nån jag bott med. Och vilken skillnad! Hela penseln fungerade ju mycket bättre, linjerna blev skitsnygga och jag behövde knappt ens doppa fler gånger. Vad dum jag varit. Får se nu om jag kommer kunna hålla på hemma, eller om jag kanske fixar en tillfällig ateljéplats sen ett tag, för själva tuschandet. Kräver ju lite fokus, plats att bre ut sig och lugn och ro på ett sätt som manusarbetet uppenbarligen inte gör.

Vi har kickat igång dotterbolaget gbg för hösten, känns kul! Det känns mycket roligare nu än i våras. Jag har nog varit lite uppgiven med serietecknandet faktiskt. Även om jag höll på litegrann så gick det så långsamt att det inte gick att se att nåt nånsin skulle bli färdigt, eller att jag nånsin skulle få upp nåt flyt och driv.

Nedlagda och nya projekt

Jag jobbade på bra ett tag med det där skogsmusenprojektet jag pratat om, hade en grej med att jag skulle "in i stugan" en gång om dan, oavsett om det var bara för 10 minuter eller två timmar, och det funkade okej ett tag. Men sen ville jag mest spela gitarr där i stugan. Så jag spelade gitarr i en timme, sen ritade jag i bästa fall en pratbubbla och sen gick jag därifrån. Det går inte fort framåt med ett serieprojekt om man gör så. Till sist får man kanske inse att man inte har lust, hur mycket tid man än redan lagt ner, hur stor potential det än finns att det SKULLE kunna bli så bra, så är lusten det viktigaste.
Så jag börjar med nåt nytt nu. Det är alltid så lätt att börja med nåt nytt, och i det skedet behöver man heller inte ateljéskrivbord, fina papper, specialpennor och tusch. Ett block från Lidl, en kulspetspenna och ett skakigt tågsäte räcker långt för att klottra mina manus som just nu flödar fram, och det är faktiskt riktigt gött att de gör det. Och det blir nog rätt bra. Nördigt, men bra. Återigen ett projekt som känns stort och uppslukande och brinnande, och det har hänt så många gånger förr, och det läggs alltid ändå ner efter ett tag. Men nån gång händer det väl att det inte läggs ner, och hursomhelst har man ju kul under tiden man håller på.

Annars är det just nu svamppsykos, matsvamp alltså. Har varit rätt intresserad av svamp ända sen jag var liten och följde med mamma ut i skogen, vetat sånt som att det kommer saft när man bryter en blodriska, och att det inte finns några supergiftiga soppar och kremlor och att karljohan är maskäten nästan jämt. Men nu i höst när det dels är rekordsvampår, och jag dessutom bor mitt i svampskogen ( har käkat av sex olika sorter plockade bara på vår tomt) så var det väl dags att dra det ett steg längre, så nu är min näsa hela dagarna djupt nere i svampböckerna jag köpte häromveckan. Härligt att snöa in. Man kan nog inte ha kravet att man nånsin ska få nån större karriär åt något visst håll när man älskar att snöa in på så mycket olika grejer, och hela tiden får nya intressen. Odla är också skitkul. Idag käkade vi potatismos med stekt squash och svampsås. Allt från egen gård. Bada har jag också snöat in på och blev helt beroende, skönt att slippa duscha i två månader och bara tvätta sig i sjöar. Hade blivit 100 dopp denna sommar om inte jag blev förkyld, nu blev det bara 88( ja, man kan snöa in på statistik också), men det är inte över än i och för sig, blir nog några till. Har även deltagit i ett triathlonlopp i sommar, jag vann eller kom näst näst näst sist beroende på hur man ser det.

Kortfattat: Livet rullar på bra, mer friluftsliv än kreativa mästerverk, och det är skönt så just nu.

SPX 2011

Så hade det gått ett år igen, och det var dags att åka till Stockholm. Det blev en väldigt bra helg, och jag var nöjd och slut när jag kom hem, och som vanligt med tanken "skärpning helena, nästa år ska du ha nåt att sälja där du också". "Så säger du varje år", påminde mig min vän Lisa. Så sant.

Hur som helst, jag startade spx med att direkt från tåget bege mig till "ladies drink and draw"-grejen på nån bar. Det var en dålig start, för jag hamnade ur funktion socialt och började rita djur som såg ut att ha ångest, så jag fattade vinken och drog hem till mina vänner som jag skulle bo hos i stället, mycket bättre.

På fredan hann jag med en go promenad, sen var det häng i Stefs och Janettas ateljé, mycket trevligt. Tog sen en ölkväll utan serierelatering med en kompis och hennes kompisar, kul, sjysst snack, goda öl.

På lördan orkade jag inte med att vakna riktigt, lite arg mage, men det lugnade sig. In till mässan och träffa dotterbolagare. Det som var synd med detta spx-år var att vi inte hade någon riktig dotterbolags-gathering som brukar vara höjdpunkten, men det har väl varit för mycket annat på programmet och ingen som dragit i det. Kul att sitta vid bordet i alla fall, som dignade av fina fanzine. Och så träffade jag Rikke, och fick äntligen hålla ett ex av hennes fantastiska bok i handen. Den heter Glimtar, och jag har lite varit med från början där, sett de första teckningarna och manusutkasten. Som hon kämpat! Och tänk att det KAN bli färdigt, att det faktiskt händer att folks projekt inte rinner ut i sanden, utan ibland blir det faktiskt efter några år en hel fin bok. Den är otroligt fin och bra, och det är inte för att hon är min vän som jag tycker det, för alla andra tycker det också och hon får skitbra recensioner och vinner priser.
Lagom till att man höll på att dö av stimmet och värmen på mässan var det dags att lägga ner för dagen, och jag fick i uppdrag att guida ett gäng köpenhamnsbor till nån bra restaurang. Hjälp. Jag blev nervös. Tappade bort danskarna redan vid t-centralen, men hittade dom igen, for till medborgarplatsen och frågade mig fram till Hermans. Där tyckte jag att jag var duktig och smart, för buffén var god, det var fint där uppe på uteserveringen med utsikt över vattnet och det flög luftballonger på himlen.
Galagofesten blev kul. Mycket roligare än förra året. Beror nog framför allt på att jag hade fler nära vänner att hänga med.

Så var det söndag, och jag tog ut en tusenlapp och gjorde min köperunda. Känns lyxigt i seriehyllan nu, och jag har mer än hälften ännu oläst. Jag, Lisa och Rikke flydde ut i friskluften på en glassdejt. Sen en bra debatt om "feministiskt självförvar inom seriebranchen" och sen satt jag vid db-bordet tills jag var helt slut i huvudet och inte kunde räkna alls när folk köpte fanzine, och då gick jag hem till en kompis och klappade gosiga katter. Nästa dag for jag hem.

I lillstugan, vår kombinerade ateljé/replokal/gäststuga är det mysigt att vara, så nu har jag fortsatt skissandet på den 16sidiga jag började på i höstas. Direkt jag satte mig och kollade igenom den efter uppehållet på flera månader såg jag nya bra manuslösningar där det tidigare bara känts att något varit avigt utan att jag vetat vad, så att låta ett projekt ligga nedlagt ett tag behöver inte bara vara negativt. Kan jag nu bara ge det någon timme i veckan kanske jag faktiskt HAR nåt till spx 2012, vi får se. Det spelar ingen roll, det bästa är ändå att imorgon flyttar det hit en katt!

längesen

Nu var det längesen bloggandet här. Ändå har det ju hänt i alla fall litegrann. Jag var med i Galagos nr 101, med denna serie. Och så har jag kickat igång ett Dotterbolagsgäng i Göteborg. Det var inte svårt, redan första mötet var vi ett stort gäng, och sen har det blivit fler och fler, påhittspigga och engagerade. Jag har inte varit med så mycket nu då jag har tågjobbat mycket och flyttat. Har också sen jul HELT kommit av mig med tecknandet, och det har känts i magen att jag snarare behöver få lite tid för mig själv först och komma igång, än att socialisera och snacka serier när jag ju inte har nåt att snacka om. Men SPX ska det i alla fall bli i år igen, det släpper jag inte på.

Sen en månad tillbaka bor jag och Nicke på landet i Norsesund, i ett hus vi hyr. Jag ska fixa till en tecknarhörna i uthuset nu när det börjar bli varmare. Får vi väl se om jag kommer vara där nåt eller om jag bara kommer att vilja bada hela sommaren. När det där frustrationsgnaget dyker upp, över att man inte gör nåt kreativt, är det svårt att veta riktigt om det är ett faktiskt behov eller om det beror mer på onödiga krav man har på sig själv för att leva upp till nån identitet. Förmodligen är det lite både och.

En fungerande arbetslunk

Nu är det för tillfället slutgnällt om att jag måste hitta ett sätt att komma igång och få nåt gjort.
Nu är jag lagom igång.

Jag jobbar c:a halvtid som tågvärd nu, med långa helgnattpass ibland, och korta vardagskvällspass ibland. Jag tjänar så mycket som jag behöver.

En normal arbetsdag kanske jag jobbar 16-20 på tåget. Det skulle då kunna vara så att jag vaknar vid tiotiden med lätt morgonångest och vetskap att jag har nåt jag måste iväg till om några timmar. Jag går upp först vid elva, segar mig med allt jag gör, har någon idé om att jag ska hinna ta en mysig långpromenad och t.ex. handla billig havremjölk i en grannförort, men segar för mycket och hinner till sist inte ens gå 1 km till Lidl, och jag har fortfarande lätt ångest, och börjar kolla tusen onödiga saker på internet för att dämpa den och det hjälper självklart inte, och nu är klockan plötsligt nästan tre och jag har inte tänkt på att jag måste käka nåt innan jobbet och skulle även ha duschat egentligen, jobbigt, stressar med allt, och åker in och jobbar mina fåniga timmar som ju inte ger nån större lön, och jag är besviken över att en till dag har gått upp i rök och bara varit dum och onödig.

Det skulle också kunna vara så att jag sätter alarmet på nio, går upp tio, har en liten aning ångest över att jag inte kom upp direkt, men fastnar i alla fall inte så hemskt länge vid frukostinternet, utan tar mig iväg in till stan och ateljéplatsen. Där ligger projektet där jag lämnade det, och jag kan sätta igång direkt, kollar på klockan, ser att jag har tre timmar på mig, jobbar fokuserat, endast med en kort paus nån gång ibland då jag spelar enminutsdemon av pile-up på min mobil, och när gåtilljobbetklockan ringer har jag kommit en bra bit framåt. Äter soygurt och start i personalrummet, sticker ut till första tågturen med kreativitetsenergin kvar i mig, samtidigt som det är skönt att släppa allt det och bara tänka på IN1Z, INFZ, gbg+,gpps-72450 ett tag och få lite tacksamma leenden från tafatta tanter, och lite grymtningar från kidsen som inte tryckt in plusen, men sen när tåget vänt folktomt i alingsås och allt är lugnt kommer jag på en ny tanke om serieprojektet och skissar lite på baksidan av en gammal turlista, och ser fram emot nästa gång jag ska till ateljén. Åker hem, möts av nybakatbrödlukt i trapphuset och vet att det är från vår lägenhet och jag och Nicke käkar och ser på film och imorgon är jag ledig och vi ska ut och cykla.

Jag har tidigare ofta fått för mig att jag måste ha mycket tid på mig för att sätta igång med tecknandet, och därför gått och väntat på de där långa lediga odistraherade dagarna med dåligt väder, och när de väl kommit har skrivbordet varit stökigt, så det har ändå varit ett oöverstigligt projekt att dra igång nåt. Så till sist, ett städat skrivbord, en lång ledig ensam dag. Vad händer då? Jo, full panik. Inget känns inspirerande, jag får nervositetsdiarré, börjar på nåt som jag sen slutar på för att det inte känns bra nog, och när räddaren i nöden dyker upp, t.ex. en tanke om att jag nog bör kolla facebook, kastar jag mig om halsen på distraktionsmöjligheten. Det blir inte mycket gjort en sån dag heller.

Med tidsbegränsning försvinner väldigt mycket prestationsångest. Jag kan inte förvänta mig att få mycket gjort på ett par timmar, därför är jag nöjd med det lilla. Jag vet också att om det skulle visa sig att jag kör fast just idag behöver jag bara befinna mig i det jobbiga tillståndet under en kort tid, det kan jag ju uthärda, jag släpps snart fri till att göra nåt annat.

Med ateljéplats försvinner distraktionerna, och jag blir tillräckligt fokuserad för att utnyttja timmarna. Det finns inget annat där att göra än att jobba, tänka, eller titta ut genom fönstret.

Och sen när det fungerar kommer självförtroendet. Jag börjar se fram emot de här dagarna.

Sen finns det en till väldigt bra fördel med denna arbetsgång, och det är att jag får mina hela, lediga kravlösa dagar däremellan, då jag varken behöver tjäna pengar eller har kreativitetsförväntningar på mig själv. Och jag behöver verkligen många såna dagar till allt det andra (skog, musik, kärlek, mat, cykel, häst, bad, TV, vänner, öl o.s.v.) som är mycket viktigare än hur många seriesidor jag producerar under ett år.

Det är fortfarande ganska lite tid jag lägger på serierna. Men det är bättre tid än på väldigt länge. Och, som sagt, det känns lagom och fungerande.

börja med att avsluta nåt

När man ska börja på nåt kan det vara bra att börja med att avsluta nåt för att få lite pepp, så jag grävde fram några riktigt gamla grejer (flera år) och avslutade dom, här är dom, klarare än så här blir dom aldrig:




Nu håller jag på med ett manus till en c:a åttasidig serie, där det för ovanlighets skull är snarare manuset än tecknandet jag är mest tveksam för om det kommer att hålla. Vet inte riktigt vad jag vill säga, men serien vill bli gjord, så det är väl bara att sätta fart.